Under VFU:n lät jag eleverna arbeta med att dels skapa egna referensramar för att kunna uppskatta längd och dels mäta längd för att bli förtrogna med olika mätredskap. Det första undervisningstillfället inleddes med att vi hade ett samtal om vad som menas med uppskattning av längd. Därefter fick de uppskatta några olika sträckor med utgångspunkt från ett arbetsblad som jag hade förberett. De fick exempelvis svara på frågor om hur lång deras penna var och hur högt rummet var från golv till tak. Underlaget för min analys av elevernas utvecklingsgång samlade jag in under de samtal som jag hade med eleverna under de tre undervisningstillfällen som jag hade till mitt förfogande. Elevernas skriftliga svar var också till god hjälp. De arbetsblad som eleverna använde sig av när de uppskattade, mätte olika längder och gav självskattning gjorde jag med hjälp av Word. Arbetsbladen bestod av tre olika objekt: Text, bild och en rektangulär ram där svaret skulle anges. Bilden var tänkt att öka förståelsen för uppgiften. Imsen skriver att bilden kan ha en hjälpande funktion för att ge ord mening, dessutom kan fantasi och kreativitet väckas med dess hjälp (Imsen, 2006, s.343). Även den rektangulära ramen hade en viktig funktion. När jag tidigare har använt mig av ett streck som eleverna ska skriva sitt svar på (svar:____) så har många gånger textens längd sammanfallit med streckets längd. När jag istället använde mig av en svarsrektangel så upphörde kravet på en särskild längd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar